Nytt liv någon annanstans

Skriver några rader då och då på min träningsblogg här

Hasta la vista

Time to let go.

Läget är kritiskt, patienten är blek, och det rosslas påtagligt illa. Får se om någon helbrägdagörare kan blåsa lite livsluft hit in.

Någon gång i framtiden. Kanske.

Hejdå.

Inte helt jätteviktigt

Familjen Söderberg har nu åkt hem. Dvs den andra halvan som är sprungen ur släkten Bror Alexander och Ulla Daisy Yvonne. Min älskade bror och hans familj har varit här ett par dagar och det har varit oerhört trevligt. Det blir alltid tillfällen att skratta högt, länge och mycket åt olika saker när vi ses.

Igår förmiddag hade Amanda och Ella kokat ihop en femkamp som innehöll en del äckelgrenar. Bl a att skjuta vingummi ur näsan. Jocke som har lite rutin på detta valde ett runt vingummi som täppte till och således for långt ut när han tog i. Han vann såklart grenen överlägset. Vi andra som stoppade blöta och avlånga gummin i näsan kom inte särdeles långt även om banan var vallad.

En annan gren var att knipa upp en femkrona mellan skinkorna, promenera iväg med den nedför trapporna och sen avlossa myntet i en skål. Martina och jag vann såklart - vi har gott om utrymme att transportera en femma. Ja säkert 1000 kr i småmynt om man vill.

Hur som; Martina, Agnes och Jocke vann överlägset över mig, Eva-Karin och Noah.

Martina lättar på trycket. På killars vis.

Jocke gör samma sak. På vems vis vetefan.

Agnes och Eva-Karin

Jocke med stort gult vingummi i höger näsborre. Flög väl 1,5 m säkert.

No more Taco

Agnes, Noah, Jocke och jag var på Råsunda igår och såg en stundtals ganska rolig match när Sverige slog Ungern med 2-0. Kanske inte VM-form, men jämfört med alla andra matcher som spelats under Lagerbäcks ledning så var det här roligt på riktigt. Landslaget vill framåt igen.

I valet mellan Kimpa och Pontus Wernblom så säger jag: Båda två.

Det är det enda riktiga alternativet - och innebär att Taco Svensson nu bör ha spelat sin sista match i blågult. Det defensiva mittfältet, efter att Kim kommit in, styrde matchen igår. Alla Kimpas pass satt på läppen. Berodde på Joels och mina råd. Rätt säker på det.

Så. Ordningen återställd.

Hejaheja.

Roligast är ändå Pär Morells inlägg på Facebook om Ungerns målvakt som spelade i grå mysbyxor:

"Hello Gulasch Goalkeeper! Även if fredagmys is the holy shit här in Sweden so saves we the mysbyxor until we are hemma in the soffa. You wait until you have the taco fiesta and the ostbågar and the little godis for the children on the table innan you switch to the mysbyxor. If you inte do that you look like someone on a husvagn holiday. Tonight you looked like on a husvagn holiday."

Precis så här är det

By the way.

Läs PJ:s alldeles lysande söndagskrönika Ta strid för rättssäkerheten.

Oberoende my ass

Om det går dåligt för Mona så sluter inte bara gamla partirävar upp bakom henne. Det gör också journalister, rubriksättare, ansvariga utgivare och alla som jobbar med research kring artiklar och TV-program. Mediasverige samlar sig när husbonden kallar.

Enskilda personer med egna agendor får - och tar sig - utrymme och möjligheter. I SVT's utfrågning av Fredrik dök en s-kampanjarbetare upp som en "man från gatan". Mats Knutsson sa att det var "en chock" när det uppdagades. Mats är naturligtvis luttrad och "chock" är det i sammanhanget det enda han kan säga för att någorlunda rentvå sig själv.

Men det är inget nytt. Har man varit med några år (vilket jag - och definitivt MK har - jag har suttit på ett hotellrum i Lycksele en natt 1992 och druckit brun sprit ihop med honom) så vet man att SVT på olika sätt alltid fuckar upp i utfrågningarna av moderaternas partiledare. Det har skett med Adelsohn, Bildt och Bosse Lundgren - på lite olika sätt, men likförbannat har SVT fuckat upp. En slump att det sker varje val?

Idag har rubriksättarna på Aftonbladet braskande rubriker om en whiplashskadad kvinna som hamnat i kläm mellan rigida tjänstemän på försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Kvinnan är ett "offer för alliansregeringen".

Snygg rubrik för en tidning som säger sig vara oberoende på nyhetsplats. Läs artikeln här.

Kvinnan hävdar att båda tjänstemännen hon träffat har suttit och gråtit men inget kunnat göra. Detta tror jag på så mycket jag vill, dvs inte alls. Om man läser hennes berättelse så som den är beskriven i Aftonbladet så är hon inget fall som kan bli utförsäkrad. Hon är ett olyckligt fall för idioter som jobbar på Försäkringskassan.

Historierna om rigida, brutala och klumpiga tjänstemän på Försäkringskassan har varit lite för många och entydiga de senaste åren (jo vi har i vår familj råkat ut för en av dem - en som bakom sitt skrivbord, på distans och utan att ha träffat patienten - gör en egen bedömning av ett medicinskt tillstånd och dessutom på tvärs mot en erfaren och utbildad läkare. Men har man en utbildning som siare på distans så är ju det fullt tillräckligt för att avgöra enskilda människors öden).

Och i en valrörelse hjälper alla trogna arbetare i vingården till att sätta bilden av en cynisk, kallhamrad alliansregering där egenintresset är viktigare än människovärdet.

Jag spyr.

På onsdag kommer SVT:s Uppdrag Granskning med ett reportage om ett demensboende i Piteå som inte har någon nattpersonal utan låser in sina svårt demenssjuka patienter när de går hem. Och sen kan ingen höra dem skrika. Låter som en sämre skräckis från Hollywood. Gissa vems fel det kommer att vara? Politikernas? Och vilka politiker? Sossekommunalrådets?

Helt rätt. Nix inte hans fel.

Jag är beredd att sätta en tusing på att det är Reinfeldts och Anders Borgs fel. Möjligen någon annan ministers i alliansregeringen. Men absolut inte den s/v-ledda kommunmajoriteten som har ansvaret för demensvården i kommunen. Jag ger mig fan på att det är på Rosenbad man förvarar nyckeln om natten när personalen går hem.

Och rykten gör gällande att de har ett nytt "valstugereportage" på g från Uppdrag Granskning. Den här gången skall det handla om friskolorna. Ett reportage de enligt uppgift lär ha jobbat på sen i våras.

Förmodligen ställs elever med särskilda problem mot giriga direktörers bonusar och vinstintressen. Läroböcker från 1955 mot aktieutdelningar. Mobbade elever mot bonusprogram. Gröt mot Chateuabriand. Osv. Ett sedvanligt Janne J-reportage mao.

Att friskolor rent generellt har fler elever som klarar godkänt och går ur skolan med bättre betyg och bättre förberedda för fortsatt utbildning sägs naturligtvis inte. Oberoende granskning är i SVT:s fall att leta upp alla avarter och undantag som bekräftar regler och göra dessa till generella exempel.

Den oberoende statstelevisionen (det är väl så de kallar sig vill jag minnas) fortsätter att bevaka valet på ett oberoende sätt, dvs så osakligt och vinklat som de någonsin kan.

Och icke sa nicke att detta är en tillfällighet.

Jag kan inte förstå att man inte säljer SVT och hela SR-koncernen blixtsnabbt. Eftersom det inte finns någon oberoende TV i Sverige så finns det heller ingen anledning att jag skall vara med och finansiera vänsterpropaganda med mina surt förvärvade och hårt ihopslitna skattepengar.

Bah.

Om Mona och Lars Ohly tar över efter valet så funderar jag allvarligt på att realisera mina planer att starta en liten restaurang utomlands. Långt bort från trångsynthet och där eget arbete lönar sig.

Tror att det gäller för resten av min familj också.

Taktiksnack

Joel och jag var på Park idag, gav råd och pratade taktik inför matchen. Äntligen en förbundskapten som lyssnar på oss assisterande kaptener. Det gjorde aldrig Lars.

Minst 4-0 imorgon.

Kom ihåg var ni såg det först.

Viktig politisk kommentar

Fastnade tidigare ikväll i en debattartikel i Aftonbladet och tänkte för ett ögonblick att skriva ett svar och skicka in. Men nöjer mig istället med att trötta de fyra läsare som följer sidan här. En publik är ju alltid en publik oavsett om den består av fyra eller fyra miljoner läsare. Eller hur det nu var?

Hur som helst så blir jag så inibängen trött när jag läser sånt här dravel.

Så ett par kommentarer bara:

Mindre barngrupper på dagis. Det verkar vara lösningen på det mesta inom barnomsorgen. Jag har hört det under rätt många år. Våra barn har gått på dagis och i förskolan under såväl sossestyre som de senaste fyra åren när alliansen har utformat politiken. Totalt har vi haft barnen på dagis och i förskola de senaste 14 åren. Och någon avgörande skillnad i gruppstorlek eller på något annat sätt har nog vare sig Martina eller jag upplevt när vi lämnat på dagis eller i förskolan under de här åren.

Jag har full förståelse för att personalen inom förskolan många gånger har det tungt och slitsamt (jag ska inte säga att det finns andra yrkesgrupper som också har det). Men att detta skulle blivit värre under den gångna fyraårsperioden, jämfört med de övriga tio år som vi har haft våra barn på dagis och i förskolan är ju bara trams. Det har alltid funnits starka synpunkter på hårt jobb bland dagis- och förskolepersonal. Nu. Och för 15 år sen. Liksom när min mamma jobbade där för 40 år sen.

Därför blir Kommunalordförandens inlägg om rädslan för att dagens moderna kvinnor snart kommer att ikläda sig de förkläden som femtiotalets hemmafruar bar, lätt löjlig. En sådan fasa och farhåga kan bara komma från en som har uppfattningen att politiken är satt att lösa allt åt alla.

I annat fall skulle kommunalordföranden inse att dagens moderna män och kvinnor inte är personer som skulle låta sig placeras vid en 50-60 år gammal spis.

Förhoppningsvis och förmodligen kommer rörelsens olika företrädare efter valet att inse att klasskamps- och feodalsamhälles-retoriken från förr inte funkar på 2010-talet.

Bäst just nu

I mina lurar. I kontorets högtalare. I bilen.

Dygnet runt.

Ruggigt bra.

Äntligen

har jag hittat en kandidat som besannar de rätta värdena. Jag flyttar till Danderyd på stubinen.

Lunch

Tunnbrödrullar, Angry Birds och tre spelberoende idioter.

Va! Vilken lunch!

Och samtalet vid lunchbordet då?

Dö då grisjävel.

Elisabeth Ohlson Wallin på Konserthuset

Gjorde en setup till SEB på Konserthuset igår. Där pågår samtidigt en utställning av Elisabeth Ohlson Wallin som visar upp en massa oerhört bra och häftiga bilder. Min favorit är den första nedan: Åke Greens predikan. Helt genial bild.

Fotade av verken med min iPhone igår, men det blev såklart inget bra, så jag hämtade de här tre från Internet istället. Det är alltså Elisabet Ohlson Wallins bilder.

Åke Greens predikan

På TV:n säger Göran Hägglund något i stil med: Barn mår bäst av att växa upp med en mamma och en pappa. Föräldrar av olika kön alltså.

Ecce Homo

Firearms and sportswear

Goddag på er alla.

Jag är återbördad från skrivkrampens håglösa men alltjämt ganska rofyllda tassemarker. Inte ett inlägg på nästan en vecka. Jo min själ, märkvärdigt ska det vara...

Frånvaron från denna sida har till största delen dock sin förklaring i det vardagliga återinträdet efter semestern, i kombination med en rubbad dygnsrytm som har anfrätt kropp såväl som själ de tider då jag normalt brukar skriva ned mina triviala vardagsreflektioner.

Men nu är jag nog ganska väl ikapp med den biologiska klockan och sitter just nu ensam vaken i ett hus med fortsatt jetlaggade familjemedlemmar. Martina slocknade först idag - men sist igår. Agnes och jag kollade igenom Forrest Gump ikväll och Ella var med halvvägs ungefär innan det var dags att sova. Nu både pratar och går hon i sömnen.

Helgen har varit händelsrik.

Tog i fredags tåget till Götlaborg och mötte Niklas där. Jävlaranamma gjorde en av sina många, nowdays, mycket sällsynta spelningar. Det är alldeles uppenbart att vi inte är unga och raska längre för sådana här övningar. Men det är som de sjunger:

"Annat var det förr när man var 20 år och stark och farlig. Hängde runt på krogar och på illegala hak. Nu hänger bara skinkorna och klasarna där bak..."

Hur som helst; det var en mycket bra konsert, men det är få som förstår min, Niklas och ett fåtal andra personers upphetsning över detta band. Ingen mening att förklara dock. Det går inte.

Tillbaka till Stockholm med fakiren från Götet. Lördagen tillbringades sedan i politikens värld. På Rudan i Haninge skrev föreningens tre kandidater på "Kontrakt med Haninge" och sedan var det BBQ-kväll hemma hos Micke med sponsorer och de närmaste vännerna.

Danne och jag fixade maten men satte i oss lite för många sjukt starka chilepeppar medan vi väntade på att gästerna skulle komma. Tog ut sin rätt på både Olsén och mig. I det senare fallet kom det idag, ettochetthalvt dygn efteråt.

Nåväl. Nya tag imorgon.

Vet inte om det var på Hotell Allén eller på Härlanda Niklas hade ordnat rum. Kändes väldigt cellikt iallafall.

Konsertbild tagen med iPhonekamera

Diggande (nej han är inte så ung längre att han borde hålla på med sånt) Niklas.

Politik på Rudan i lördags med Alexandra, Martina och Micke

Notera att en icke Haninge-bo har skrivit på någonstans i början av kontraktet

Olsén rör om i svartabönsoppan

Unsere küche

Trött

Jetlag.

Satte in precis.

Slutjobbat för nu mao.

Så jag gjorde som Emelie. Fuldansar istället.

Här.

Pretty much alike.

Ja, ok. Nästan sista då.

Det blev Huntington Beach idag och ett par timmar på stranden där. Tog de två sista doppen i Stilla Havet innan vi slutade med en timme vid poolen här hemma på hotellet.

Käkade en av våra bästa middagar här på Cheesecake Factory, som förutom ett ruggigt utbud av cheesecakes också serverade fullkomligt fantastisk mat. Dessutom supertrevlig personal. Gå hit!

Nu återstår ett par timmar sömn. Ses därhemma igen.

Huntington Beach idag

Vår pool sent i eftermiddags

Sista kvällen i Amerika, från vår balkong

Sista brevet från Amerika

Nu är det 22 timmar till vårt plan lyfter hemåt. Vi hade lite mulet igår, precis längs med kustlinjen här i Redondo Beach, men bara 5 min bilfärd "inåt" landet var det strålande sol. Samma sak idag tror vi. Long Beach, en halvtimme härifrån, rapporterar klar sol och nio graders skillnad temperaturmässigt, så alldeles strax drar vi dit.

Annars är nu allt på shoppinglistorna åtgärdat, alla önskemål om restaurangbesök uppfyllda och vi har sett det vi ville se. Återstår en slappardag på beachen idag och lite tonårssolande. Och sen avsluta packningen (vi har köpt två stora resväskor här för att få plats med allt). Upp fem lokal tid imorgon, bilen skall lämnas vid 06.30 och planet lyfter 08.40.

Sånt här gillar jag. En hel butik med bara starka och udda BBQ- och pepparsåser. Skall erkänna att jag handlade lite där.

Upptäckte i fredags en samling med äldre och lite häftigare bilar på strandparkeringen utanför vårt hotell. Onekligen en del häftiga bilar.

Disneyland

Vi slog rekordet från Universal Studios med en timme och ägnade 10 timmar på Disneyland idag. Från 09 på förmiddagen till 19 på kvällen. Sådant tär på en gammal man.

Nåväl, fick i hur som helst träffa Musse Pigg.

Vi besökte bl a Newport en stund igår. Här är Newport Pier, vilket till Agnes fasa visade sig inte vara rätt pir i Newport där TV-serien OC spelas in.

Ella hade köpt nya solbrillos igår.

I väntan på mexikanskt käk igår kväll. Downtown Disney.

Tog en bild på vår GPS-display i bilen på väg till Disneyland i morse. Los Angeles vägnät :)

Alldeles vid ankomst i morse. Ännu inte helt crowded, vilket det ganska snabbt blev sen.

Mickey and me

Disney's Toonland. Som att vara i en tecknad film

Är man på Disneyland så måste man ju ha ett par Musse-händer. Såklart.

Paraden på kvällen var riktigt bra.

Musse har bytt om från trollkarlskläderna till mer dansant utstyrsel. Också Mimmi har gjort sig fin.

Endless Summer

Det var väl inte som i den klassiska surf-filmen, men vi gjorde en hel del tappra försök i meterhöga vågor i Long Beach. Kom upp i knästående på brädan några gånger men att ta sig upp till stående var riktigt svårt. Men riktigt häftigt, även liggande på brädan.

Lite scary med stingrockorna som nu har parningstid och söker sig in på grunt vatten och lägger sig nästan osynliga på botten. Vi klarade oss, men en tjej blev stucken precis när vi var på väg att lämna. Dock inga "men in grey suits", dvs hajar. Lyckades på något sätt dock slå i ett revben, så nu har jag skitont så fort jag hostar eller nyser.

Seneftermiddagen ägnade vi åt shopping. Jag besökte en Apple Store och handlade lite åt mina kollegor och Ella besökte en "Build a Bear Workshop" i en timme och skapade sin egen teddybear som heter Freddie.

Köpte också en Flip-camera, en mobiltelefonstor videokamera med HD-upplösning. Kul leksak. Agnes, Martina och Karin shoppade ett par timmar på sitt håll innan vi alla sammanstrålade tillsammans med Ben och gick på Kinakrog och åt en jättemiddag som avslutning på vårt tre dagars umgänge.

Familjen Söderberg checkade imorse ut från vårt hotell i Redondo Beach och körde Pacific Coast Highway söderut mot San Clemente. Hotellpriserna där var dock helt hutlösa så vi hamnade i Dana Point, där de var aningens lägre, och tog in här. En timme vid poolen och sen en sen picknick nere på stranden och kollade in surfarna där.

I morgon också slappardag och på torsdag ger vi oss in i getingboet på Disneyland. Återvänder fredag till Redondo Beach för ett par nätter där innan vi flyger hem på måndag morgon.

Strax före vi kastade oss i med våra long boards

Vågorna ser inte så höga ut men det var bra kraft i dem

Elak rocka som sticks med sin giftiga tagg på svansen om man trampar på den (fotot från Internet)

Jag och Ben trötta på Kinakrogen och efter vår 7-rättersmiddag

Avslutade eftermiddagen med sen picknick på stranden här i Dana Point. Blåste lite småkallt ikväll.

Lite vågskvalp

Good Eats

Så.

Kom tillbaka till LA igår. Vi bor på ett hyggligt hotell i Redondo Beach och har marinan direkt utanför hotellet. Lämnade bilen på valet parking och installerade oss. Hotellet har egen tvättstuga så det blir perfekt att tvätta upp lite gamla paltor. Tog sen två timmar vid poolen innan vi styrde kosan mot Long Beach där Karin och Ben bor.

Mötte upp dem och käkade middag ihop på Lucille's - en alldeles förträfflig BBQ-restaurang i Long Beach. Blev ribs igår igen - alldeles perfekta. Visade sig att Ben också var oerhört BBQ-intresserad och nu såg fram emot att i princip få BBQ:a varje dag i sin garden i det hus de precis har köpt - men ännu inte flyttat in i.

Bestämde träff för dagens strand-dag och åkte sen hem för att imorse åka tillbaka till Long Beach igen. Där har vi tillbringat hela dagen på stranden och Ben försökte lära mig och Agnes grundtekniken för hur man surfar. Dock utan vågor idag.

Svårt som fasen om någon frågar mig. Agnes lyckades lära sig komma upp i ganska bra stående position, men jag klarade inte balansen ens i knästående.

Det blir enklare i morgon när vi testar i vågor sa Ben (som är inbiten surfare och kollar både tidvatten och våghöjd i sin surf-app i sin iPhone). Vete fasen om jag tror det, men han hävdar att balansen kommer lättare när man har fart på brädhelsiket.

Problemet inför morgondagen är att det nu är parningstid för stingrockorna som går in mot stranden i vågbryten och sen lägger sig i sanden på grunt vatten. Man ska inte trampa på de små sötnosarna. Det är inte helt hälsosamt. Men vi har fått tips om att man skall "shuffle your feet", för då skall de ge sig iväg. Fan tro't.

Nåväl, går inte banga ur nu - bara att paddla ut till de stora bryten så att man får uppleva att surfa "in the green room".

När vi körde genom Palm Springs igår körde vi genom kilometervis med vindkraftverk. Det var tusentals. Och det var inte vackert.

Poolen på vår takterass

Utsikt från vårt hotell

Japp

Agnes, Karin och Ben på Lucille's igår

Strand-dag idag på Long Beach

Lugnet före stora vågorna imorgon

Ben instruerar Agnes grundteknik för att surfa

Jag har fått lära mig hur man håller en bräda så att den inte välter

Ocean drive i Long Beach