A canyon day

Dagen har bestått av naturupplevelser. Först en löprunda i Flagstaff i morse. Inte så mycket fantastisk natur iochförsig, sprang mest förbi motell, bensinmackar och vapenaffärer. Men fyra km längs huvudgatan, fram och tillbaka iallafall. Fjärde morgonjoggen i USA; två i LA, en längs The Strip i Las Vegas och en i Flagstaff. Det är jag och Forrest Gump som springer över hela USA.

In i bilen och drygt två timmar senare hostade vi upp 25 bucks för att få köra in i Grand Canyon National Park. Uselt skyltat och trist, långt att gå innan man kom fram till kanten och tråkigt intetsägande turistlunch, men likväl en storslaget imponerande naturupplevelse. Det går att gå hela vägen fram till canyon-kanten och man gör det på egen risk. Faktum är att få trillar över kanten, men de som gör det överlever i princip aldrig.

Om jag fattade rätt så är ändå vanligaste dödsorsaken bland besökarna i Grand Canyon hjärtinfarkt, framförallt bland de som hikar nere i grytan, men en och annan använder ravinen som en plats för att ta livet av sig. Senast för ett år sen körde en man sin blå Mazda över kanten och stendog.

Vår färd tillbaka mot Los Angeles startade sen och vi övernattar i natt i Sedona, i Red Rock Country, där bergen är så där röda. Här är inte så fult, som min lumparkompis Håkan Hedlund från Vedum skulle ha sagt.

Vårt hotellrum har en magnifik utsikt och kvällen avslutades med en sen middag på barbecuade ribs med lysande sås.

Två gatubarn äter sin mat på gatan... Faktum var att vi låste oss ute när vi var och hämtade vår frukost. Och under tiden Martina hämtade nya nycklar så åt vi andra vårt Oat-meal utanför rummet.

Vet inte varför jag är så sjukt fascinerad av raka vägar. Men det är jäkla mycket autopilot att lägga i cruisen och sen bara sitta där och vänta på att komma fram, eller att få svänga lite om nån mil eller två.

Agnes

Ella

Sir Edmund Hillary

Det blir snabbt djupt nära land

Kidsen i träd

Scenic view

Red rocks på vägen till Sedona

Bergsutsikten från vår balkong på hotellet i Sedona