Hmm...
Kanske ska jag söka.
För udda beteende.
Eller inte.
Har nu snöat in på Anouar Brahems' The Astounding Eyes of Rita. Och en del annat han gjort också. I en blandning av Tunisisk folk, jazz och klassiskt arabiska toner smeker den här plattan själen ska jag säga. Inget man spelar på party men briljant i sin enkelhet.
Stillsamt. Varmt land. Skönt. Njutning.
Nu är det inte minus tio ute längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar