Jag bor i fel land

Körde närmare 50 granar till tippen i fredags.

Exakt kl. 15.47 körde jag med släp in genom grindarna till återvinningsstationen vid Bromma Golfklubb. Glad i hågen skulle jag äntligen bli av med dessa barrhelveten som orsakat mig klåda och utslag på underarmarna när jag lastade upp dem på släpet.

På väg mot containern för ris ser jag i ögonvrån hur stationens übersturmbahnfürher viftar med sina armar för att få stopp på granekipaget. Som den lydiga medborgare jag är stannade jag för att höra vad Il Comandante hade att förtälja.

Och jo.

På Bromma återvinningsstation togs det bara emot granar från privata hushåll. Och 50 nätade granar kunde knappast anses komma ens från den värsta julgransälskande julfreak. Således var granarna företagsgranar enligt Il Comandante (vilket iofs var helt sant).

Alltså förbjöds jag att avyttra mitt fullastade släp med granar och ombads söka lyckan på Lövsta återvinningsstation i Hässelby, till vilken det i fredagstrafiken nog var en timmes bilfärd. Att Lövsta stängde om 13 minuter var inget som bekom Il Duce som lutade sig mot min bil. Så länge han följde instruktionerna för vad som fick tas emot på hans station så var det uppenbart helt oväsentligt var jag tippade granarna (eller batterier, salpetersyra, arsenik eller vad helst jag hade haft i lasten för den delen). Så jag såg som utväg att välta av granarna utanför Bromma Flygplats.

Men så sände Gud en ängel till mig. Förvisso långhårig, i leriga stövlar och med keps. Men likväl en ängel. En bondängel - om såna finns.

Hästar äter granar, sa han.

Och om du vill så kan jag ta alla dina granar, för min tjej har fem hästar som gärna vill ha gran att äta.

Jag hade faktiskt inte den blekaste om att hästar gärna sätter i sig en och annan gran till frukost, men i rådande läge hade jag heller inte en tanke på att invända eller ifrågasätta vad hästar gärna såg på menyn. Risken fanns ju att den räddande ängeln faktiskt hade fel, att han egentligen menade björnar eller älgar.

Så.

Jag tittade på ängeln och sen på herr Vermacht-general som också tittade på ängeln som i sin tur stirrade tillbaks på oss båda. Sagt och gjort. 50 granar bytte ägare i ett huj.

Överlåtelsen av dessa hästdelikatesser fick dock ske utanför grindarna till återvinningscentralen i Bromma - för att låta granarna byta ägare inne på området kom inte på fråga.

Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång...