Att tänka innan man talar...

Likt Arne Anka återuppstår jag och gör ett försök till.

Pretentiös jämförelse? Jo, så är det nog. Men det är snarare återuppståndelsen än ankan som jag relaterar till - och i jämförande sammanhang finns det onekligen andra återuppståndelser i historien som det skulle vara än mer förmätet att försöka sammanlikna.

Arne höll sig borta från scenen i nio år. Jag i en månad sisådär, så inte heller ett rejält uppehåll kan jag skrävla med. Så, får se vad det här leder till, om jag orkar hålla kontinuiteten uppe.

Jag tröttnade för nån månad sen på att skriva om triviala vardagshändelser, skivor som nöttes i min iPhone eller olika anrättningar som puttrade i grytor och pannor och beslöt mig följaktligen för att lägga ner.

Och det kändes ganska befriande (nu passerar jag onekligen det pretentiösas gräns) även om jag nån gång då och då funderade på att skriva en rad eller två. Kanske publicera en bild, men också kameran förblev liggandes orörd.

Men så häromdan sa Martina att hon gärna ville fortsätta att läsa på Internet om vad som händer i vår familj. Och jag blev inspirerad av att min gode vän och kollega Olsén satte en jädra fart och plötsligt började skriva flera inlägg om dan i sin blogg – så jag började sonika umgås med tanken att kanske skriva lite till.

Och så kom Arne Anka till mig och sa:

- Klart du ska skriva Christer. Bry dig inte om att du inte har så mycket att säga. För, du vet hur det är:

- Att tänka innan man talar, är som att torka sig i röven innan man skiter.

Så jag ska försöka komponera några rader då och då. Helt utan krav på intellektuellt innehåll och med Arnes visdomsord som ett rättesnöre för det som kommer från mitt tangentbord.

Vi får se vad det blir.

Förmodligen än mer trivialt.

Bombad & sänkt

Vi gick Folkungagatan framåt och blev nobbade på Söderhallen och Mac Allan. Efter en halvtimmes köande tog vi oss in i den svettstinkande dimman på Ritz. Krille gick på dasset, vi andra fortsatte trappan ner till baren.

Jag beställde en stor stark, och vände mig om och fällde någon kommentar om priset till Micke Misär. Då jag stoppat ner den futtiga växeln i fickan och vände mig om igen för att ta ölen var den borta. Nåt litet tonårsluder hade smitit förbi och snott åt sig bärsan. En mycket vanlig företeelse på den tiden. Jag sög tag i servitrisen.

- Nån har snott min öl!

- Va ere me derå?

- Vare e me de? Va ere för jävla publik ni har på det här stället? Jag vill ha en ny öl!

- Kan dunte hålla reda på dina bärsa fåru skyllare själv! Hon började servera något punkoffer. Jag avstod från att mörda våpet och gick bort och beställde en ny öl av en annan servitris.

Micke Misär kom fram.

- Vad hände?

- Något obduktionsoffer till tonårsslyna har snott min bärsa!

Micke drog en parallell till när någon snodde hans dinkytoymodell av en Volvo P 1800 då han var liten och hur det hade märkt honom för livet. Jag tog emot den ännu ynkligare växeln och vände mig om för att ta min nya bärsa. Den var borta.

Någon hade snott den också.

Jag ställde mig i ett hörn av lokalen och lutade huvudet mot väggen. Jag undrade hur jag på bästa sätt skulle kunna riva stället, men väggarna kändes rätt stadiga. Jag gick tillbaks till bardisken.

Där stod ett tömt ölglas. Jag tog det och gick och ställde mig i hörnan igen med ryggen mot publiken. Jag pissade i glaset. Det såg perfekt ut. Guldgult till färgen, lite grumligt kanske, och med ett lätt lager skum överst. jag gick tillbaks till baren och ställde upp glaset på disken. jag log.

- Kom igen, bara!

Just då kom Krille nersvajande från trappan till toaletterna. Han fick syn på mig och slog ut med armarna på det sätt som bara en berusad krokodil kan. Han föll i min famn.

- Arne, min underbara vän! skrek han och lyfte upp mig från golvet.

Han slet tag i ölglaset.

- Bjud på en klunk!

- Nej, nej, nej! Jag hängde på hans armar medan han förde glaset mot munnen. Du får inte! Du får inte!

- Kom igen! skrek Krille. Var inte så snål! Det passar dig inte!

- Det är piss! vrålade jag. Det är piss!

- Det vet jag väl att det är piss! Det är ju Pripps!

Han svepte glaset. Han rapade och beställde genast in en ny öl.

Ur Arne Anka, Bombad & sänkt – av Charlie Christensen