Då menar jag inte det sedvanliga debaklet uppe på Stadion - där slutade det som vanligt utan att Djurgår'n åstadkom nånting framåt, men desto mer bakåt. 0-2 mot BP. Jag kunde inte gå eftersom jag istället åkte och såg en betydligt roligare match i Huddinge. Och glad är jag för det som sagt. För i Huddinge spelade tjejerna bättre fotboll än vad jag sett DIF göra hittills i år, möjligen undtantaget några få tillfällen mot Örebro i premiären då en liten, liten gnutta hopp tändes inför vad som komma skall.
Men den lilla lampa som fick skina några minuter den kvällen har släckts, krossats och blivit överkörd av en SL-buss, ett X2000-tåg eller en MonsterTruck i Globen. Där finns inget kvar. Inget alls.
Men en säsongsbiljett till Hanvikens tjejers matcher kostar inget, bara en del tid till att skjutsa, sälja kakburkar och stå i cafeterian nere i Fontanahallen.
1-1 igår var inte rättvist. Våra Hanvikentjejer skulle ha vunnit stort. De spelade bra och många gånger smart. Här fanns kämpa, vilja och tjejer som vågade hålla i bollen. Huddinge hade egentligen bara en chans - på en hörna - och den lyckades turligt nog leta sig in i maskorna - i annars hade de inte så mycket framåt. Däremot var de ganska duktiga i defensiven och de har en bra målvakt.
Agnes i kamp om bollen strax in på egen planhalva. Hanviken i vitt/rött bortaställ.
Agnes hade en bra chans på en hörna i början av andra. Kunde blivit en strut där med lite tur.
Själv hade jag varit smart nog att klä mig i T-shirt och kavaj och när matchen blåstes av framemot 21.40 ca så var jag den ende så tunt klädde norr om Kanarieöarna. Så in i bilen medan jag väntade på tjejerna som skulle ha skjuts hem, och på med full värme.
Då gjorde sig laxdoften från när jag skjutsade några laxar och ett par karréer tidigare idag, sig än mer påmind. Men det var som tränare Hampus sa (som också åkte med mig hem): Då blir man ju bara hungrig på att äta middag när man kommer hem.
Kl. 22.30?
Japp. Tror jag också på.
Ett staket skiljer plan och läktare åt. Till vänster, på plandelen, skall spelare och funktionärer vara. Inte publik och föräldrar. Vi skall hålla oss till läktardelen på staketets högra sida.
Det fattade ju inte jag. Men jag blev tillrättavisad och fick lämna planen och gå och sätta mig på läktaren. Nu vet jag hur utvisade tränare känner sig.
Fast det var inte domaren som visade upp mig på läktaren. Det var Agnes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar