Har älskat den här tjejens musik sen jag första gången hörde henne spela munspel med Claes Yngström och gubbarna i Sky High för mer än 25 år sen.
På andra sidan Vättern är inte hennes bästa platta och håller kanske inte samma klass som t ex Rhythm and Blonde eller Så speciell men det är så gott att höra skönt avskalad blues på svenska och så bra att det gläder ett gammalt blueshjärta till att ändå nog våga utlysa denna till en av årets bästa svenska plattor.
Det låter nästan som om Jan Johansson satt vid pianot på ett par av låtarna. Och vem annan än Louise Hoffsten kan ens göra en skön blues om sina sjukhusbesök och i vilken ven sjuksystern skall sätta slangen.
Skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar