State prison ahead - don't pick up hitch hikers

Ingen händelserik dag idag, möjligen undantaget att vi köpte med oss frukost från Sedona och skulle leta upp en charmig och naturskön plats längs vägen att inta den på. Men lång näsa.

Jävla skitvägar som inte hade några kul ställen att stanna på. Slutade med att vi körde av och åt vår frukost stående vid bakluckan på bilen utanför ett fängelse mitt ute i tjottahejti. Stod några mystiska vägarbetare och jockade med några spadar längs en vägren 100 m längre bort. Det var säkert några från FBI's Most wanted-lista som hade straffarbete ute i solen. Såg att de sneglade mot oss. De tänkte garanterat kasta spadarna och fly mot oss och tvinga till sig bilen. Men vi hann äta upp våra medhavda läckerheter innan de satte sin plan i verket. Ha.

Dagen har i övrigt mest tillbringats i bilen, längs spikraka vägar genom öken- och kaktuslandskap. 60 mil ca och temperaturen utomhus har stundtals legat på 111 F, vilket omräknat till C blir 43,9 grader ungefär. Det är skitvarmt kan jag lova.

Anlände till Desert Palms nu ikväll. Vi har under morgondagen 20 mil kvar till Redondo Beach i LA där vi checkar in. På kvällen middag med Karin och Binh i Long Beach.

Femte joggingrundan i Amerika i morse. Nästan fyra km i Sedona. Bitvis backigt vilket förklarar att kilometertiden var dåligt idag. Men naturskön jogg indeed.

Mer vy från joggingvägen

Över 43 grader varmt. Det är varmt.

Dagens mest förekommande utsikt från bilfönstret. Öken i massor.

A canyon day

Dagen har bestått av naturupplevelser. Först en löprunda i Flagstaff i morse. Inte så mycket fantastisk natur iochförsig, sprang mest förbi motell, bensinmackar och vapenaffärer. Men fyra km längs huvudgatan, fram och tillbaka iallafall. Fjärde morgonjoggen i USA; två i LA, en längs The Strip i Las Vegas och en i Flagstaff. Det är jag och Forrest Gump som springer över hela USA.

In i bilen och drygt två timmar senare hostade vi upp 25 bucks för att få köra in i Grand Canyon National Park. Uselt skyltat och trist, långt att gå innan man kom fram till kanten och tråkigt intetsägande turistlunch, men likväl en storslaget imponerande naturupplevelse. Det går att gå hela vägen fram till canyon-kanten och man gör det på egen risk. Faktum är att få trillar över kanten, men de som gör det överlever i princip aldrig.

Om jag fattade rätt så är ändå vanligaste dödsorsaken bland besökarna i Grand Canyon hjärtinfarkt, framförallt bland de som hikar nere i grytan, men en och annan använder ravinen som en plats för att ta livet av sig. Senast för ett år sen körde en man sin blå Mazda över kanten och stendog.

Vår färd tillbaka mot Los Angeles startade sen och vi övernattar i natt i Sedona, i Red Rock Country, där bergen är så där röda. Här är inte så fult, som min lumparkompis Håkan Hedlund från Vedum skulle ha sagt.

Vårt hotellrum har en magnifik utsikt och kvällen avslutades med en sen middag på barbecuade ribs med lysande sås.

Två gatubarn äter sin mat på gatan... Faktum var att vi låste oss ute när vi var och hämtade vår frukost. Och under tiden Martina hämtade nya nycklar så åt vi andra vårt Oat-meal utanför rummet.

Vet inte varför jag är så sjukt fascinerad av raka vägar. Men det är jäkla mycket autopilot att lägga i cruisen och sen bara sitta där och vänta på att komma fram, eller att få svänga lite om nån mil eller två.

Agnes

Ella

Sir Edmund Hillary

Det blir snabbt djupt nära land

Kidsen i träd

Scenic view

Red rocks på vägen till Sedona

Bergsutsikten från vår balkong på hotellet i Sedona

Glömde berätta

Asch vad jag är glömsk.

Glömde ju nämna att jag sprang på Jennifer Aniston på Bellagio i Las Vegas i förrgår kväll. Hon var kort.

Men smalare än jag.

What happens in Vegas...

...is beeing immortalized on this blog.

Jaa, så är det. Här hemlighålls ingenting. Detta är den mest transparenta sidan på hela Internet.

Var aningens anti mot Las Vegas efter vårt förra besök här för 17 år sen (ja tänk vad tiden går). Men den känslan kom på skam ganska omgående. Las Vegas är förvisso ett enda stort gigantiskt casino, brötigt och med mycket dunkadunkamusik, men det är lite speciellt på nåt egenartat sätt ändå.

Allt är gigantiskt stort i Las Vegas, med betoning på gigantiskt. Och på stort. Och varmt. Skall samtidigt passa på att rätta ett tidigare påstående på denna sida: vårt hotell är bara det näst största i världen, The Venetian lite längre upp på the Strip är störst. Typiskt.

Vi har haft 40 grader C under våra dagar där - en pressande värme som innebar att både jag och Martina klarade max 10 min i solstolen och solen innan det var totalt nödvändigt att sänka oss i någon av poolerna. Men värmen tvingade t o m mig att frångå mitt tonårssolande och faktiskt smörja in mig med lite solskyddsfaktor istället för bronzer.

Att kliva ut från det luftkonditionerade hotellet, ut på gatan, är som att kliva in i en bastu där möjligen en liten fläkt blåser varmluft på en. Sjukt varmt - men ingen av oss klagar vis av den sinnesstämning som lätt präglar oss i februari när bilrutehelvetet skall göras rent från Kung Bores intorkade andedräkt.

Nåväl, imorse lämnade vi Vegas och begav oss inåt landet. Nu skall vi ha ett par dagars bilåkande, lite på måfå sådär innan vi på lördag åter landar i Los Angeles. Först, och egentligen den enda, på kartans hållpunkter är Grand Canyon. Och just därför sitter vi nu på ett litet motellrum i Flagstaff i Arizona.

Här övernattar vi och imorgon har vi väl en sådär två timmar till Grand Canyon (har läst i en bok att det är i en ödslig liten stuga långt in i själva canyonen som Elvis bor nuförtiden. Där sitter han på verandan och lirar gitarr. Skall se om vi kan se honom i kikare imorgon).

Här har vi också inhandlat en ny stor resväska, för all shopping innebär att vi inte får plats med våra saker i det bagage vi hade från början.

Nu time for bed.

Vy från min solstol igår

Kidsen under gårdagens lunch

När termometern visar 40 grader i skuggan är det hyggligt varmt att ligga och sola direkt i solen får jag nog lov att erkänna.

Ella och Agnes inne på hotellet New York New York, där man bland annat byggt upp Statue of Liberty i Jellybeans. Only in America.

Och inne i hotellet har man byggt upp en miniatyrstad av New York. Rätt häftigt faktiskt.

Hmm, ok - förmodligen bara jag och en eller två till som jag känner som är intresserade av en bild på styckdetaljer från nötdjur. Men jag var bara tvungen att ta fram min iPhone...

Inomhus i en galleria. Fick faktiskt lite utomhuskänsla inomhus

Lätt att köra bil i USA, särskilt som våra första 10 mil in i Arizona var komplett spikraka. Inte en kurva på 100 km drygt.

Ella i vår pyttelilla pool vid vårt motell i Flagstaff

Vår bil parkerad nedanför vårt rum (dörren till höger).

Världens största hotell

Gårdagkvällen avslutades med packning och att tjejerna tog varsitt kvällsdopp i polen på hotellet. I morse checkade vi ut tidigt, tankade upp bilen och satte fart mot Las Vegas. Bra väg och helt ok med trafik.

Anlände Las Vegas vid 14-tiden och checkade in på världens största hotell: MGM Grand, som har 5960 rum. Hotellet rymmer hur många restauranger, butiker, upplevelsecenter, lejonboende, konferensrum, barer, teatrar, weddingchappels och annat som helst. Åsså casino förstås.

I Las Vegas är det 100 gr Fahrenheit, vilket är nästan 40 grader Celsius. Det fina i kråksången är dock att det är en torr värme utan någon egentlig luftfuktighet, vilket gör att man slipper svetten som rinner och får istället en varm filt som sveper om en.

Tillbringade en stund på hotellets lika gigantiska poolområde. Stenbeläggningen på marken var så fruktansvärt varm att det inte gick att gå barfota där.

Middagen käkade vi en av hotellets restauranger som serverade en "Grand Buffet". Gjorde ett tappert försök att leva upp till det gamla ordstävet från Martin Luthers dagar: Hellre spräcka en tarm än låta krögaren tjäna en krona.

Sen ut på stan en stund, där vi (läs Ella) bl a nogsamt tittade på varje liten sak i den 4 våningar höga M&M-affären. Promenerade på The Strip en bit innan vi vände tillbaka till hotellet.

The pool in Hollywood. Agnes och Ella tar sig ett kvällsdopp.

På väg genom Californian Desert

Vårt - och världens största - hotell.

Förmodligen världens största lobby också.

Del av poolområdet med utsikt mot baksidan av hotellet.

Martina och Ella i strömmen

Inte roligaste utsikten från vårt fönster på 25:e våningen

Fattar inte hur folk kan tycka det är kul att stoppa mynt i såna här maskiner?

Vårt grannhotell New York New York, bl a med värsta berg- och dalbanan på länge.

The Strip

Neonreklam för vårt hotell

Beach and shopping

Våra första fem dagar här i LA har varit oerhört intensiva och välfyllda. Efter Universal tog vi en slappardag i stekande sol på Venice Beach. Badade i Stilla Havet i skapligt höga vågor. På kvällen ringde jag Apple Store i Beverly Center och de hade en iPad 64 3G kvar, så kidsen och jag for in och jag hann lägga vantarna på iPaden och tjejerna fick frozen Youghurt med tillbehör på Pinkberry. Fair deal.

Igår startade vi dagen med typisk american breakfast på Denny's och tog sen sikte på Camarillo där vi ägnade sex timmar åt att shoppa. Vi kom bl a hem med nio par skor, varav fyra var till mig... Extreme shopping var bara förnamnet.

Kvällspasset gick till Griffith Park och Observatoriet där. Hygglig utsikt över LA får jag nog lov att säga.

Nu är vi hyggligt ikapp med jetlaggen så morgonen idag blev seg och vi kom inte iväg förrän tiosnåret. Ut till kusten igen och till Santa Monica, där de första fem timmarna gick åt till shopping, lunch på Barney's Beanery (där jag satte i mig en lysande chili till lunch) och till Pir- och Pir-tivoli-besök.

Avslutade med en dryg timme på stranden och ännu ett par bodysurfingpass i vågorna. Ikväll packning. Imorgon tidigt lämnar vi LA ett par dagar för besök i Las Vegas, Grand Canyon mm. Sen tillbaka hit igen. Käkar middag med Karin och Ben på lördag på Long Beach.

Venice Beach

Här propageras det hejvilt för legalisering av Mariujana - och görs reklam för Mariujana-"kliniker" som man kan besöka i medicinskt syfte. Inkastarna till dessa kliniker ser dock inte ut som om de jobbade på läkarmottagningar direkt...

Griffith's Observatory och vy över LA

C'est moi

Lite senare vy

Vår bil - än så länge ganska ensam på parkeringen

3rd Street Promenade i Santa Monica

Santa Monica Pier och alla bilar som nu gjort vår bil sällskap.

Santa Monica Beach - utsikt från piren

Åsså lite mer pir

Trafiken är åt helvete i Los Angeles, på de stora vägarna är det snigelfartsköer för det mesta, men framförallt i rusningstider

Santa Monica Boulevard inne i LA - stannade här idag för att handla godaste milkshakesen på Millions of Milkshakes.

Universal Studios

Startade dagen med en ny löprunda. Den här gången dock bara 3,86 km eftersom den sträcka jag hade tagit ut på kartan var kortare än jag trodde. Därefter har vi varit på Universal Studios i nio timmar. Förstå om två gamlingar är trötta.

Tjejerna tog ett dopp i poolen när vi kom hem och jag for downtown för att leta iPad i två Apple Stores. Men ack - det fanns inga i lager och ingen av butikerna visste när de skulle få in nya i lager. Ena butiken hade fått in ett par i morse men sålt slut på dem direkt. Blev uppmanad att ringa vid lunch imorgon fredag och kolla om det kommit in nya.

Imorgon bär det av mot Venice Beach.

Från morgonens joggingtur. Idag helt ny sträcka.

Vi var uppe med tuppen och hängde på låset på Universal Studios.

Nix, ingen flygkrasch på riktigt. Däremot från en scen i Världarnas Krig där ett flygplan störtat i ett villaområde.

Och Hajens brorsa hängde som mössa för den som ville prova. Och det gjorde bl a Ella.

Tillbringade totalt ca 15 min i två Apple Stores och 2,5 tim i bilköer ikväll. Trafiken här är helt sjuk.