Udda #1
I vårt område bor det två stora skogsduvor och på vår baksida står en buske på berget och på busken växer bär som skogduvorna tycker om. De brukar därför emellanåt slå sig ned i busken för att äta och när de käkat av de mest åtkomliga bären är det dags att försöka sig på de mindre nåbara små frukterna.
T ex de som växer längst ut på den lilla smala grenen.
Och vad gör en bärsugen skogsduva då? Jo förmodligen det enda den kan göra, dvs försöka traska längst ut på den lilla smala grenen för att där komma åt det lilla och återstående förrådet av goda bär.
Problemet är att grenen inte bär för en tjock skogsduva så den viker sig och vår duva trillar av och ned på berget. Men skam den som ger sig.
Upp igen och ut på grenen. Samma resultat och samma beslutsamhet; att ett nytt försök borde leda till tillgång till läckerheterna. Men icke sa Nicke. Vår duva är forfarande för stor, för tjock och för tung för den lilla grenen som ånyo ger efter för tyngden från den suktande fågeln.
Man kan tycka att vår vän borde ha lärt sig efter dessa försök. Men ånej. Mycket kan man nog säga om skogsduvor, men de är nog inte skogens vassaste djur. Så vi gapskrattar åt herr duvas ständiga försök och förvånade min när han ramlar av pinnen han går på. Gång på gång på gång.
Surt sa duvan...
Vår tjockisduva - vid pilen. Fortfarande på betryggande tjocka grenar
Udda # 2
Rensade upp massa ris från ett par nedsågade buskar i trädgården idag och upptäcker plötsligt två skelettben - ca 10 cm långa vart och ett. Insåg efter att fantasin rusat iväg med mig ett tag att det inte kan vara människoben. Skall gräva mer i rabatten imorgon.
Här kan det ju ligga en hund begraven...
Ett fall för CSI