They all went to heaven at the age of 27

Lördag morgon.

Har pluggat öronen med en favorit: Waylon Jennings och albumet Waylon Forever. Många av låtarna spelade han in precis innan han dog 2002, 75 år gammal - och albumet har slutförts (i huvudsak genom musikpålägg) av hans briljanta son Shooter (en av mina absoluta favoritartister) och kom för bara ett par månader sen.

Nåväl, kommer att tänka på att Waylon med nöd och näppe undvek att dö redan som 22-åring, när han som basist i Buddy Holly Band lät bandkollegan JP Richardson ta hans plats på det flygplan som tog med sig Richardson, Buddy Holly och Richie Valens i döden när det kraschade i Iowa 1959 (The day the music died).

Detta får mig denna morgon osökt att tänka på Whipping Floyds (svenskt företag som designar T-shirts) lysande kollektion med T-shirts om döda rockmusiker som de släppte för ett par år sen. Varje musiker har en "egen" designad T-shirt:

Robert Johnson (1938)

Brian Jones (1969)

Janis Joplin (1970)

Jimi Hendrix (1970)

Jim Morrison (1971)

Kurt Cobain (1994)

Stora musiker - indeed.

Och det som förenar dem förutom att de är extremt stora rockprofiler är att de alla la upp årorna at the age of 27.

P.s. Min gode vän Jonas drev för många år sen restaurang i Malmö och serverade där Waylon mat innan han frampå småtimmarna skjutsade honom till hans hotell i sin gamla Amason.

Stort.

Bob is back

Inser att det i min iPod (iPhone) går musik skriven och framförd av personer som enligt svensk norm borde vara folkpensionärer. Bob Dylan är 68 år men i jämförelse med Leonard Cohen är han ju bara barnet. Torde innebära att det ännu inte är försent för en 44-årig yngling att blir popstjärna...

Hur som helst är Bobbans nya: Together through life, som kom i måndags - hans 46:e album, helt suverän om man kan tänka sig Dylan och gillar sydstatsinfluerad blues. Together through life är skitskön tillbakalutad Louisianainfluerad blues, förtydligat av David Hidalgos (Los Lobos) sköna dragspel. Skulle kunna befinna mig på ett Cajun-party i träskmarker utanför New Orleans, Baton Rouge eller Shreveport en sen kväll under en augustimåne. Ungefär så.

Det här är the BBQ-music for the summer.

Värme och Leonard

Låter som en bra gayrubrik...

Klockan är 0600 söndag morgon och solen banar sin väg upp på det blå himlavalvet (poetiskt så säg?).

Gissar att jag antagligen börjar bli riktigt gammal, på gränsen till mossig när vädret är något som upptar ens sinne och blir ett viktigt samtalsämne. Men jag blir lite till mig när prognoserna lovar högsommarvärme och vi kan få en dag som får mig att tro att vi nästan är i Grekland. Det är sannerligen behövligt efter denna på alla sätt genommulna vinter.

Termometern är inte riktigt med mig än och vägrar just nu röra sig mycket mer uppåt än ett par grader strax över nollstrecket. Min iPhone säger 7 grader men riktigt där är vi inte än utanför vårt köksfönster. Så ännu inte läge för tidig frukost på altanen.

Men det ska bli ännu varmare idag. Än det var här igår vill säga. 18 grader lovar Yahoos vädertjänst på min telefon. 19 säger SMHI. Innebär att det på vår baksida borde bli ca 22 grader i skuggan och en så där 27 i solen i em.

Vi konstaterade igår att idag finns inga förpliktelser vad gäller träningar, skjutsa till matcher eller särskilda gemensamhetsäventyr med fotbollen. Ellas handboll/boll & lek hade avslutning igår och Agnes har spelat match både fredag och lördag så hon får ledigt också.

Jag har dock lite jobb som måste ordnas idag så helt ledig är jag inte. 

Resten av familjen, inklusive Nadine som sover över hos Agnes, sover fortfarande. I mina lurar denna morgon: Leonard Cohen - Live in London. Magnifik skiva från en av vår tids största låtskrivare. Eller vår tids och vår tids förresten. Karln är lika gammal som min mamma, dvs 75 år och har ju skrivit låtar sen långt innan jag var född.

Men genialt oavsett det.

Och joråsåattserru, kvicksilvret stiger nu.

Svänger ju

Lyssnade för ett par år sen på en intervju med Thomas Di Leva som berättade att han för tillfället lyssnade mycket på indisk gospel. Tänkte att den karln är antingen komplett galen eller helt briljant om han lyckas driva med allt och alla.

Men så.

Sitter nu här, lördag morgon, och har satt min iPod på random på "alla låtar". Och kommer på mig själv att digga till indisk rap/hiphop eller vad jag skall kalla det.

Hur som helst. Riktigt bra beat - och jag blir på jädra bra humör.

Säger som Baloo skulle ha sagt; come on katten - det svänger ju!

Jee Karda med Suzie Q Labh Jan Jua & Pritam (vet inte riktigt var jag skall sätta kommatecknen). Remixen av DJ Q ska det vara.