Drinkin' beer and drivin' Nascar

Så - igår var det dags för sport igen och nu stod drinkin beer and Nascar på programmet. Vi brukar mötas i olika sporter - Stefan och jag från den privata sektorn och Johan och Fredrik från det offentliga. Nu mer är Johan dock ensam representant från politiken eftersom Fredrik sen ett knappt år huserar på Timbro.

Nåväl - den här gången blev det mer en individuell kamp över två heat. Johan tog pole position inför finalen och vann relativt överlägset. Jag kom dessvärre sist. Fick för mycket sladd i kurvorna, men vad är väl annat att vänta när så svaga Nascars skall köra runt med så grova förare...

Kvällen avslutades på den helt lysande indiern Dado på Tavastgatan. Lysande lammgryta.

Kenny Bräck, Kimi Räikkönen och Fernando Alonso kollar varvtider

Depån - men var var alla grid-girls?

I hasorna på Micke

Micke och jag körde kostigar i fem mil mellan Kaggebo och Björkebo, men vi hann med en tur på godsägarns marker innan vi styrde kosan mot Trollbäcken.

Här blir perfekt att semestra nästa sommar!

Och det finns fint kräftvatten också. Minsann.

Fiskelycka

Vi skulle ha rensat rent i vikarna runt Kaggebo, men någon hade hunnit före och sopat upp allt som kunde tänkas röra sig under ytan. Inte ens gösnätet gav något mer levande än äckliga maneter.

Björne tog enda fångsten - dock från land när vi klivit ur båten för en lunchpaus. Litet filmbevis nedan.

På väg med Grålle - fulla av förhoppningar. Uffe körde. Vi andra drog fiskehistorier.

Björne hade också i år problem med att hålla linan spänd.

It's a tough life being a fisherman.

Här kommer dagens största.

Och enda.

Kattens potatis

Skulle min gode vän och kollega säga.

Vet dock inte riktigt varför.

Har svårt att föreställa mig att potatis är något som katter går igång på. Eller?

Men vore jag katt och hade potatis högst upp på min gastronomiska önskelista så är det här vad som skall serveras på ett kattsilverfat: Richard Hawley, tidigare medlem av Pulp, med en riktigt potatisplatta; Truelove's Gutter.

Bättre potatisanrättning en höstsöndag får man leta efter. Tror t o m jag anar lite nyskivad tryffel och en hel del nyskirat smör.

Mjauu.

Fleetwood Mac

Sparade säkert en och annan åder i hjärnan av att inte se eländet på Parken. Istället åt vi en trevlig middag på Restaurang Göteborg i Sjöstaden. Sen konsert med Fleetwood Mac på Globen. Var lite segt emellanåt dessvärre - men visst fanns det stora moments, särskilt låtarna från Rumours (som har 36 år på nacken).

Leif och Carin på Göteborg

Don't Stop - från Rumours (den lilla micken på min iPhone klarade inte riktigt ljudnivån så det slår över ganska kraftigt på den här lilla filmsnutten).

Amatörer

Djurgår'n Fotboll fortsätter att schabbla.

Tommy Jacobsson var på väg in som ny ordförande. Putte Carlsson också på något sätt. Och Hasse Backe likaså. Och nu verkar det som att styrelsen fuckar upp allt detta. Synd, trist och fruktansvärt tråkigt.

På något sätt är allt som DIF Fotboll gör så ohyggligt amatörmässigt och omgärdat av alla kardinalfel som går att göra.

Det är en förening som har tappat allt. Precis allt!

Det bästa man kan åstadkomma är en delicatoboll och kaffe från ej avkalkade kaffebryggare i pauserna för sina VIP-kunder.

Det är vi fans mot rubbet som är aktiva i föreningen. Byt ut klabbet.

Nu!

Utfiskning

Om en vecka.

Vi har fått löfte från fiskeriverket att också i år rensa rent i vikarna runt Valdemarsvik. Matte, Björne, Micke, Uffe och jag sätter då skräck i de stackars gäddor som överlevt sommaren. Inget som simmar går säker för 08-storfiskarna när de kommer till Kaggebo nästa helg.

Ett år sen vi var där senast och sopade rent på bottnarna. Så nu prepareras dragen och spänns linorna. Here we go again.

Bilder från 28 september förra året.

Suddigt på Micke "Gös" Andersson och Björne "Gäddan" Nilsson

Mina första tre - tappade räkningen någonstans efter trettio

Svärfar, Matte Marulk och Uffe "Bottennappet" Magnusson

Fiskeriligan tar en kort paus på en sten i havet

Eftermiddagsfika hos Mattes svärföräldrar. En ohyggligt skön eftermiddag

Ett litet test

Om hur man fångar frosten på video.

Eller i sanningens namn ett test för att se om den lilla videon som jag nyss tog med min iPhone 3GS går att lägga upp här. Och då fick frostens lömska attack på mina små chileplantor stå som testobjekt.

Ganska händelsefattig film skall medges, men gillar man kombinationen frost och chileplantor med instick av några frostnupna plommontomater kan den nog vara en höjdare över 22 sekunder.

Maestro

Mer musik.

Här kommer den här bloggens nyinstiftade onsdagslista: Bo Christers fem i topp just nu.

5. Harry Bellafonte – The Banana Boat Song.

Min gode vän och kollega tillika electronica-music-mentor Olsén har plågat mig med en del Harry. Och det är ju faktiskt riktigt genialiskt.

4. Playing For Change – War – we don’t need no more trouble

Har bloggat om den här skivan förr – men mer sväng finns förmodligen inte. Gatumusiker världen runt som tar sig an Bob Marleys gamla War. Briljant är nog det närmaste man kan komma en beskrivning i ett ord.

3. Imogen Heap – First Train Home

Har trillat dit ordentligt på den här 31-åriga engelskans musik. It’s getting better all the time.

2. Egil Olsen - California

Sprödare än så här kan det väl inte bli och dessutom en norrman (och det är alltså inte Drillo jag talar om). Familjen har planerat för en tur till stora landet i väster nästa sommar, men den här får mig att längta till Kalifornien. Nu. Banalt. Bländande vackert. Och längtansfullt.

1. Perssons Pack (ft Annika Norlin) – Stenad i Stockholm.

Med lite bjällror skulle den här kunna mäta sig mot The Pouges och Kirsty MacColls Fairytale of New York. Samma klass. Definitivt. Groovy.

Storkok

49 kg oxfilé

60 kg potatis

12 kg lök

8 liter dijonsås

Tennisarm? Pffft...

Jag har fått Biff Rydberg-arm.

Another one of those great albums

Sååå bra!

Fantastiskt trevligt

Så.

Åter till livets goda och roliga.

Vi var hemma hos Carin och Leif i lördags och lagade mat och umgicks med våra oerhört goda vänner Iqpa och KjellHåkonKjellHåkon som hade tagit med sig Salma och lysande lammstekar från Norge. Även bror Jonas och Lotta var där med sina kids och det var en mycket trevlig afton.

Och när vi skvätte en liten slatt med calvados i kantarellsåsen så var på något sätt tillvaron komplett. Och inte blev den sämre av att Carin letat fram ett gäng Amarone som vi sög i oss.

Kärlek!

Tio poäng!

Instant karma!

Iqpa, Leif och Carin fixar med potatisen

KjellHåkonKjellHåkon skall strax fixa till kantarellsåsen :-)

Instant Karma

Blåst lite i veckan får man lov att säga. Nog inte mer än styv kuling iochförsig - men tillräckligt för att andra skall drabbas och att det skall vara jobbigt.

Kan konstatera att karma inte existerar i samma religioner som där man tror på skärselden. Kanske bra det - det finns nog de som vill marineras och grillas i evighet hellre än att se positivt och med glädje på tillvaron. Lycka till och mycket nöje, ber jag att få hälsa från min enkla horisont.

Och som vanligt är det de påstått gudfruktiga som fördärvar vår jord.

Skulle Cornelis hållt med om.

John: Instant Karma

War is over.

Agnes hemma igen

I morse kom Agnes hem igen efter en vecka i New York, där hon bl a lyssnat till Obama, somnat under Duvemålakonserten (omgärdad av en massa högdjur), träffat Carolina Klüft, hälsat på Björn och Benny och shoppat.

Och vi är glada att vår älskling är hemma igen :)

Foto trots fotoförbud: Agnes

Glife Golfen

Nästan lite särskrivning på rubriken. Men det skall nog vara så.

Tror jag.

Glife har lagt ut lite bilder från detta tillfälle här. Därifrån är nedanstående bilder hämtade

Foto: Emma Wallte

Lot of cooking

Mycket matlagning nu.

Tisdag frukostfix på Audi Forum. Onsdag matlagningsevent med kund (fast där basade min gode vän kock-Jonas i köket - jag provsmakade, blandade drinkar och städade) och igår torsdag serverade jag Lambchile och Carribean Black Bean Soup på Glifes kändisgolf ute på Brommagolfen.

Nåväl, fick mycket beröm från bl a Stefan Sauk, Olle Sarri, Jovan Radomir och Andreas Johnson. Skall kanske bli kändisarnas favoritkock nu? :-) Recepten har kock-Jonas skapat.

Var är Springsteen, U2, Madonna, Stones? Nästa gång de är här så är det mina grytor som puttrar.

Japp. Så är det.

Experthjälp

Serverade frukost på DIF's nätverksträff på Audi Forum i morse. Passade på att lägga upp taktiken inför Halmstadmatchen med Mackan och Andree. Tre säkra på torsdag.

Den runda pepparkaksgubben med blänkande kinder i mitten - det är jag.

Energizer

Jag gillar såna här videos. Såg den här på kundmöte idag - och vi umgås med planer på att göra något motsvarande i slutet av november. För en särskild målgrupp - och kanske t o m public. Vi får se.

Last outdoor bbq?

Igår firade vi av Björne.

Tjugo år stod han ut i Samfällighetsföreningen Månvägen 30 innan han övergav mig, Micke och Rolf för en karriär i Farsta hos Ottie. Så igår kallade vi tillbaka festföremålet och eldade på i varje grill som samfällighetsföreningen kunde uppbringa.

Ordförandekandidat Andersson röker på sina rosmarin-ribs. Bästa ribsen ever.

Ottie, Elin, Sussie och Camilla

Jonna, Björne och Elin

Ottie ville inte vara med på bild. Men jag ville.

Nina, Elin och Anna

Kommer inte ihåg vad som var så roligt, men det ser ut som om jag och Camilla uppskattade vad som sades.

Trevlig resa Agnes

Så har vi vinkat av Agnes. Gunilla och Ellinor kom strax före 8 i morse. Och nu har de varit på väg i ungefär 3 timmar.

Ha en underbar resa och vecka i Amerika. Vi saknar dig redan!

Puss och kram!

Dagens Tony

Imorgon bitti åker Agnes till New York. Ensam.

Eller inte ensam, men utan oss amerikasuktande föräldrar, och med Ellinor och Gunilla.

Och på onsdag så får de gå på uruppförandet av Kristina från Duvemåla (den engelska konsertversionen) ihop med Björn och Benny på Carnegie Hall.

Nä, jag är inte bitter.

I öronen

Så. Nu är Dan Browns nya laddad i min iPhone.

Fel fejja

Aktiverade mig på Facebook häromdagen och lade upp en bild på mig själv från förra året. Fick dock snabbt ett mail från Iqpa som försåg mig med en ny bild. Hon tyckte jag såg ut som en lurvig viking med rött hår - och det senare är ju, som hon helt korrekt påpekar, Leifs varumärke.

Så Iqpa hade photoshopat lite med en av Olséns första bilder på mig och imorse så ersatte denna bild den lurvige vikingen.

Gick igenom ett par gamla Keynote-presentationer och har från dessa plockat tre "lite äldre" bilder från sisådär 20 kg sedan.

Såg ju inte klok ut då heller...

Art by a friend

Den här skall hänga på vägg hemma hos oss. 1x1 m

Det är min käre vän och kollega Daniel Olsén som är konstnären.

Häftigt och supersnyggt. Verkligen.

400 bitar tårta

Ungefär.

Det var vad vi serverade kunderna på Audi Smista igår. Det var min tur att leda tårt- och kaffeserverandet och tillsammans med Joel, Carro B, Fredrika och Rodrigo såg vi till att ungefär 400 personer slafsade i sig tårta och drack kaffe/saft.

Så.

Igår tårta. Idag kött.

Strax avfärd mot Skutberget - Karlstad, med bil fullastad med BBQ. Servering kl. 16 i em. Sen hem igen. 8 timmar i bil :-)

Sjukt, sjukt bra

Deluxe-versionen av Saint Etiennes So Tough.

Orginalet kom för 16 år sen - i år gavs den ut igen - nu helt remastrad och med en bonusplatta med 17 "nya" låtar (b-sidor, tidigare outgivet osv).

11 september-konserten

Den SEB-sponsrade konserten hade ingen koppling alls till 2001. Den bara råkade ligga på just detta datum 8 år senare.

Vi eldade utanför konserthuset igen och gjorde det blå Konserthuset grönt inuti.

Imorgon Smista och på söndag Skutberget utanför Karlstad. Jobb, jobb, jobb.

Vi fick bra fyr på vedklabbarna minsann

Grönt - men inte för grönt. Väl?

Och så småningom sänkte sig mörkret över Hötorget.

Passa er barn

Inte min hälsovecka. Feber, tandhelvetet som sprack och nu en rejäl och pulserande inflammation i vänster tumme. Kan inte plocka ut en tepåse ur sitt fodral ens med detta åbäke.

Det är med såna här bilder man skrämmer små barn för att de inte skall göra något otillbörligt med sina små tummar. Då kan de ju bli som den där farbrorns tumme på bilden där.

Huvaligen.

Fraktur

Precis hemkommen från St Eriks akuttandvård med en tillfällig övertäckning av den tand jag tidigare ikväll totalmassakrerade när jag trodde att den gröna oliven jag stoppade i munnen - INTE gömde en kärna.

Tandfraktur sa den snälle tandläkaren och upplyste samtidigt att sprickan i tanden gick hela vägen ned i roten, till pulpan. Kluven i två delar.

Han plockade ut den halva som satt helt lös, fick med mig den i en liten plastpåse för att visa min ordinarie tandläkare och i samråd med honom diskutera vad som skall göras.

Problemet är bara att jag fasar för att ta med mig tanden till stämjärns-Anders. Kommer att göra ont. Är jag helt säker på.

Skall leta upp en tandläkare som är lite varligare på handen tror jag.

Isar utav bara helvete under det tillfälliga betongtäcket nu.

Svininfluensa?

Hemma med feber idag.

Martina tog en bild på mig alldeles nyss. Kan det vara svininfluensa? Börjar kännas så. Eller galna kosjukan kanske? Tycker min ganglion-knöl på vänsterhanden ser ovanligt stor ut.

Men Martina tyckte inte jag skulle oroa mig - jag såg lika pigg ut som vanligt sa hon. Behöver gå ned ett par kilo bara.

Skönt.

Elselill come back to me

Det är hårt att vara gräsänkling. Mycket att göra idag:

Jag ska köpa nya fiskar för de gamla har tagit slut. Och allt som finns i huset är kapsyl och magnecyl. Och i mitt tomma kylskåp: En flaska Jäger. Och vinäger.

I övrigt ser min minneslista för dagen ut så här:

Jag måste skura trappan, jag måste bona golv, och jag ska hinna in på banken före klockan tre,

och jag ska stämma om pianot, jag ska måla om i köket,

jag ska samla alla kräftskal i en prydlig liten hög, och laga dörren sen, och muta portvakten,

å så damma, damma, damma om igen.

En fördel med att vara gräsänkling är att man kan spela musik extraordinärt högt. Och eftersom jag har en stärkare vars volymratt går till 11, så blir det högt. Zappas låtar är sådana låtar. Kräver hög volym.

Liksom mitt gamla favoritband som jag delvis återupptäckte igår (efter 30 år): Nu rullar Propaganda, Kimono My House och Indiscreet på väldigt hög volym. Sjukt bra. Måste förbereda ett försvarstal om våra nya grannar knackar på och klagar. Det är ju trots allt söndag och dag för att gå i kyrkan…

As twenty cannibals have hold of you, they need their protein just like you do

This town ain't big enough for both of us

And it ain't me who's gonna leave

Sjukt bra, sa Bill

Det var Niklas mål

Laddar man upp ordentligt så går allt bra.

Trevlig kväll hos Anna och Niklas igår. Hämtades av Anna och anlände till dukat bord med svenska signalkräftor och Västerbottensost. Sen hängmörade biffar live på grillen. Lysande! Allt precis lagom uppätet tills matchstart.

Längesen landslaget spelade så bra som de gjorde igår. Kan bero på att jag coachade från soffan med benägen hjälp av min assisterande kapten Kristoffersson. Får lyfta på hatten för Mellberg som gjorde första målet, men det förändrar inte min uppfattning att Petter Hansson bör ta den andra mittbacksplatsen jämte Maistorovic.

I slutsekunderna offrade Niklas sig och gick för att hämta Mackan som precis vaknat. Och vips. 2-1 via Zlatans mage. Men det var Niklas mål. Det var han som offrade sig och skall ha alla ovationer.

Bra start

Och lika bra fortsättning

Mackan har käkat hängmörad kappa från biffen - men nu vill han inte ha mer

Suddigt, men stor och liten supporter kollar matchen.

Uppladdning

T minus 2 h and 33 minutes som Chrille F skulle sagt ovan där. Jag har laddat för att ta hand om ungrarna (inte ungarna – ungrarna). Nu kan inget gå fel ikväll:

Jag har kollat en meningslös och helt överskattad skräckfilm (se inte Drag Me To Hell hur många getingar och plus den än har fått – helt kass – och då gillar jag ändå skräckisar), jag har varit och shoppat en blomma till Anna som fyller 36 på tisdag (samma dag som morfar), jag har gjort och ätit två räckmackor, jag har sovit lite middag i hängmattan, jag har lyssnat på gamla Mott the Hopple-, David Bowie- och Maggie Reilly-låtar, jag har knakat fingrarna i form och nu har jag nallat av favoritwhiskyn.

Kort sagt har jag gjort allt en gräsänkling skall göra för att komma i form för kvällens match när jag nu sitter och väntar på att Niklas skall hämta upp mig för att köra mig till Turingestadion i Örby.

Kommer garanterat att kräva Lagerbäcks avgång senare ikväll. Men det tar vi då...

Usch. Nervöst nu.

Blomman till Anna bland mina chilisar

Jag är en bättre förbundskapten än Lagerbäck

Här en osedvanligt självförhärligande och objektiv fotbollsanalys från er man på sektion B.

Egentligen borde det vara jag som coachade Kim & co i Sydafrika nästa sommar. Och ikväll med för den delen. Då hade ungrarna för första gången i det här VM-kvalet fått vittja egen bur på hemmaplan. Och ett par gånger dessutom.

The key?

Kimpa såklart!

Alltid oavsett. Överallt. Jämt och hela tiden. Det är Kim som är skillnaden mellan VM och träningslandskamper på Färöarna. Eller som Ungerns förbundskapten Koeman säger: Det är Kim som är det stora hotet på lördag.

Japp. Så är det.

Och lyft ut Mellberg och låt Majstorovic och Petter Hansson bli mittlås. Då slipper vi förhoppningsvis luftpastejerna som ingen tränare förutom Drillo, Andree Jeglertz och Lagerbäck tror på (nån som bevittnat all fin pastejfotboll som Barcelona spelar? Real? Liverpool? Chelsea? Arsenal?).

Dessutom får vi ett stabilt mittbackspar och ett spel genom mittfältet. På marken. Genom Kims smekande passningar. Och simsalabim så kan äntligen både Zlatan och Elmander göra något kreativt med bollen. Rättvända och med fart. I djupet. 7-0 ikväll skulle jag säga.

The big difference between men and boys are förbundskapten Söderberg. Men så kommer Tony Irving till mig och säger:

Men!

Det är en sak du glömmer grabben. Det är fortfarande Lagerbäck som är i Budapest. Du sitter i soffan hos Niklas i Örby ikväll. Du får förvisso hängmörat kött och bra med rödvin, men likförbannat sitter du i soffan framför TV:n. Du coachar inte från bänken…

Tänkte inte på det.

Men om någon skulle ha några dubier om vem som tar över efter Lagerbäck/Andersson så skickar jag här med ett tips på en comeback från en av våra allra största genom tiderna.

Det är vad som behövs på högerkanten i Sydafrika nästa sommar.

There's a new cat in town

Kör snöleoparden sen en vecka. Snabb. Konverterade en del ljudfiler i torsdags kväll och blev helt häpen över hur mycket fortare det gick.

I like.

Kommentatorsjävlar

1 minut kvar på övertiden och nu har det också gått upp för TV4:s kommentatorer att Sverige inte kommer att spela EM-semi.

Kunde jag talat om för en timme sen.

Ringer TV4 på måndag. Skall börja ny karriär.

Och tar med mig Ulf A som bisittare. Kommer bli världens mest kunniga och bittra TV-kommentatorer.

Gräsänkling

Övriga familjen har tagit tåget för att överraska morfar som fyller 78 på tisdag. De har åkt till Karlshamn. Karlshamn by the sea.

Så vad gör en yngling som jag med den nyvunna kvalitetstid som övriga familjens utflykt åsamkar mig?

Jumpar för joy? Spelar poker med Stig Järrel? Tar hit fyra scandal beauties i natt?

Nä.

Jag kollar damfotboll på TV.

Och ser Norge förnedra Sverige i EM-kvarten med att precis göra 3-0. En match som Sverige skulle vinna. Solklart. Tveklöst. Med utklassningssiffror.

25 minuter kvar och Daniel Kristiansson och Pontus Kåmark talar om chanserna att vända. Hmm… Man kanske skulle blivit TV-kommentator, men risken är väl att man skulle sitta där i TV och låta som Ulf Adelsohn på hockey. Inget trevlig mao.

Så ett grattis till Iqpa och Kjell-Håkon. Men Sverige tar revansch i Stöten till nyår. Välj vad ni vill: TP? Rundpingis? Nya bondespelet? I'll be there.

Nu stänger jag av TV:n. Måste mata fiskarna och vattna cissusen.

Mycket vatten har runnit under broarna

Det är 36 år sen Blue Ridge Rangers kom. Jag var nio och hade inte en aning om vare sig Creedence eller John Fogerty. Aldrig hört.

Vid nio års ålder, 1973 var det nog Sven Ingvars ”Lilla söta fröken fräken” som snurrade på barnkammargrammofonen vill jag minnas. Och ”Släng en slant uti brunnen” – också med Sven Ingvars.

Det var min gode vän kock-Jonas som introducerade denna lysande countryplatta för mig för ett par år sen och sedan dess återvänder tonerna av John Fogertys countrydebut med regelbundenhet till mina lurar (nu ett par Koss Porta Pro).

För en månad sen, ungefär, läste jag att han hade en uppföljare på gång: Blue Ridge Rangers Rides Again och suget har varit stort i väntan på denna platta ska jag säga.

Och så – i måndags släpptes den och nu går den på repeat.

Är medveten om den mycket höga gubbfaktorn i detta. Men det är nog bara att inse att det är där man är. 1973 var obestridligen rätt länge sen…

Att tänka innan man talar...

Likt Arne Anka återuppstår jag och gör ett försök till.

Pretentiös jämförelse? Jo, så är det nog. Men det är snarare återuppståndelsen än ankan som jag relaterar till - och i jämförande sammanhang finns det onekligen andra återuppståndelser i historien som det skulle vara än mer förmätet att försöka sammanlikna.

Arne höll sig borta från scenen i nio år. Jag i en månad sisådär, så inte heller ett rejält uppehåll kan jag skrävla med. Så, får se vad det här leder till, om jag orkar hålla kontinuiteten uppe.

Jag tröttnade för nån månad sen på att skriva om triviala vardagshändelser, skivor som nöttes i min iPhone eller olika anrättningar som puttrade i grytor och pannor och beslöt mig följaktligen för att lägga ner.

Och det kändes ganska befriande (nu passerar jag onekligen det pretentiösas gräns) även om jag nån gång då och då funderade på att skriva en rad eller två. Kanske publicera en bild, men också kameran förblev liggandes orörd.

Men så häromdan sa Martina att hon gärna ville fortsätta att läsa på Internet om vad som händer i vår familj. Och jag blev inspirerad av att min gode vän och kollega Olsén satte en jädra fart och plötsligt började skriva flera inlägg om dan i sin blogg – så jag började sonika umgås med tanken att kanske skriva lite till.

Och så kom Arne Anka till mig och sa:

- Klart du ska skriva Christer. Bry dig inte om att du inte har så mycket att säga. För, du vet hur det är:

- Att tänka innan man talar, är som att torka sig i röven innan man skiter.

Så jag ska försöka komponera några rader då och då. Helt utan krav på intellektuellt innehåll och med Arnes visdomsord som ett rättesnöre för det som kommer från mitt tangentbord.

Vi får se vad det blir.

Förmodligen än mer trivialt.

Bombad & sänkt

Vi gick Folkungagatan framåt och blev nobbade på Söderhallen och Mac Allan. Efter en halvtimmes köande tog vi oss in i den svettstinkande dimman på Ritz. Krille gick på dasset, vi andra fortsatte trappan ner till baren.

Jag beställde en stor stark, och vände mig om och fällde någon kommentar om priset till Micke Misär. Då jag stoppat ner den futtiga växeln i fickan och vände mig om igen för att ta ölen var den borta. Nåt litet tonårsluder hade smitit förbi och snott åt sig bärsan. En mycket vanlig företeelse på den tiden. Jag sög tag i servitrisen.

- Nån har snott min öl!

- Va ere me derå?

- Vare e me de? Va ere för jävla publik ni har på det här stället? Jag vill ha en ny öl!

- Kan dunte hålla reda på dina bärsa fåru skyllare själv! Hon började servera något punkoffer. Jag avstod från att mörda våpet och gick bort och beställde en ny öl av en annan servitris.

Micke Misär kom fram.

- Vad hände?

- Något obduktionsoffer till tonårsslyna har snott min bärsa!

Micke drog en parallell till när någon snodde hans dinkytoymodell av en Volvo P 1800 då han var liten och hur det hade märkt honom för livet. Jag tog emot den ännu ynkligare växeln och vände mig om för att ta min nya bärsa. Den var borta.

Någon hade snott den också.

Jag ställde mig i ett hörn av lokalen och lutade huvudet mot väggen. Jag undrade hur jag på bästa sätt skulle kunna riva stället, men väggarna kändes rätt stadiga. Jag gick tillbaks till bardisken.

Där stod ett tömt ölglas. Jag tog det och gick och ställde mig i hörnan igen med ryggen mot publiken. Jag pissade i glaset. Det såg perfekt ut. Guldgult till färgen, lite grumligt kanske, och med ett lätt lager skum överst. jag gick tillbaks till baren och ställde upp glaset på disken. jag log.

- Kom igen, bara!

Just då kom Krille nersvajande från trappan till toaletterna. Han fick syn på mig och slog ut med armarna på det sätt som bara en berusad krokodil kan. Han föll i min famn.

- Arne, min underbara vän! skrek han och lyfte upp mig från golvet.

Han slet tag i ölglaset.

- Bjud på en klunk!

- Nej, nej, nej! Jag hängde på hans armar medan han förde glaset mot munnen. Du får inte! Du får inte!

- Kom igen! skrek Krille. Var inte så snål! Det passar dig inte!

- Det är piss! vrålade jag. Det är piss!

- Det vet jag väl att det är piss! Det är ju Pripps!

Han svepte glaset. Han rapade och beställde genast in en ny öl.

Ur Arne Anka, Bombad & sänkt – av Charlie Christensen

Mr Mojo Risin #2

Det talas, i ett land långt borta, om att Herr Bert Cidergöss kanske återuppstår.